Adieu
Kylan har kommit till byn men vad gör väl det när man är omgiven av katters kärlek och en varm famn. Det känns som om jag har bott längre i huset än de veckor som faktiskt passerat, även fast jag inte hunnit komma iordning eller komma till ro. Vår lägenhet är nu ett minne blott och en tyngd har lyfts från mina axlar. Jag trodde den dagen skulle innebära frihet men jag bearbetar fortfarande de minnen jag lämnade kvar. Det är svårt att byta liv. Ibland undrar jag om det inte var enklare att hoppas, att förneka. Verkligheten slår hårt när man är en drömmande själ. Sanningsdagen kändes kanske till och med fin, jag grät som vanligt men nu av lättnad och avslut. Det jag fick bekräftat men vägrat inse och tro gjorde ont men jag fick se den sida av förr som jag nästan glömt bort. En röst som inte var kall, ett ansikte som såg ut som då. Det slog hårt mot den mur jag förskansat mig bakom. Jag är tacksam för de känslor som rann nerför hans kind. För de år som ingen kan förneka. De finaste i mitt liv.
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du
