Mitt indolenta jag

Efter hemkomsten från Kina och Indien bjöd vi alla på Chai-té. Vi var i Kalix, det var i december och någons hjärna hade påverkats så mycket av kylan att det blev salt istället för socker i téet. Tesa var dock lika söt för det.

Förra veckan var kaotisk i positiv bemärkelse. Det stod åtskilliga pooldopp hos Eva, bad i Virestadsjön och kallsupar i hav på schemat. Eva och jag for alltså till Mellby igen där solen och havet tävlade om vilket som var varmast. Vi låg i och guppade mest hela tiden, lekte att det fanns vågor och fäktades mot döden och argsinta brännmaneter. Senare visade det sig att det inte alls var döden vi så skickligt undvek utan blåmaneter men dom hade säkert mord i sinnet dom också. Vid midnatt blev det nakendopp och då var vi ensamma på stranden förutom när vi skulle gå upp. Nu var det lek på blodigt allvar och vi fick gömma oss så gott vi kunde i vattenbrynet och låtsas att våra rumpor var månen som speglade sig några gånger mot havsytan. Tur att man har barnasinnet i behåll. Jag fortsatte allena min resa mot Norje Boke och nån festival där hårigast vinner och fick plöja mig fram mellan brölande karlar för att komma fram till husvagn deluxe och en varm säng. Just där och då var jag rätt tacksam för att jag lämnat det smutsiga tält-levernet bakom mig men det glömdes raskt bort då jag dagen efter mötte upp en gammal räv från förr. Innan vi plankade in på hennes festivalcamp så drack vi fin-öl i tupperware-mugg i landet lyx omgärdade av små staket och platt-tv. Vi smög oss därifrån med plastmuggen i säkert förvar och sprang på en annan gammal bybo som stod och dansade techno för sig själv bland alla hårdrockare. Marios, vad ska det bli av dig? Jag skrattade högt eftersom det blivit så mycket av mig. Jenny hittade en bag-in-box med innehåll och därmed glömdes alla moderniteter som kasett-toa bort. Istället gjorde man som folk fått göra i alla tider, i naturen bland tält och annat löst folk. Vi hoppade bock också över ett tält som var så fult att vi gjorde det en tjänst och jag tror till och med att det blev en dans med en karl i cowboyhatt och kilt. Han hade kalsonger. Jag hade tupperware-mugg. Aldrig, aldrig att jag släppte blicken ifrån den, då hade jag inte fått komma in i husvagnen igen som jag hittade tillbaka till efter lite letande. Nu ska jag inte vara odryglig förrän midsommar.

Jag var på fest och med mig hade jag en flaska rödvin skänkt av en välgörare. Han hade i sin tur fått den från vinproducenten själv med druvor från nån slänt i södra europa. Flaskan, som var på en liter och med ett välsmakande innehåll, behövde inte skruvas upp. Det var bara att ta fram läsköppnaren. Inte korkat alls faktiskt. God var den och uppdrucken blev den. Kvällen blev skruvad. Alltid nåt.