Mitt indolenta jag

Igår lärde jag mig från den klokaste människan jag känner att ironi är underliggande ilska. Jag vet mycket nu. Att jag är trött på de som lägger ord i mun, som projicerar över sina svagheter på andra. På människor som inte skäms över sin snålhet. Det är ett skådespel som gör mig ont varje gång, för så ful kan väl verkligheten inte vara? Det är dags att tömma ryggsäcken.

Jag måste lära mig att balansera den sorg jag känner inför livet som varit, med det som faktiskt värmer mig. Den flykt jag försatte mig i alltför länge sedan börjar kännas uppenbar men får mig inte att stanna upp trots att jag vet att jag borde. Längtan efter något annat, något mer driver på. Jag är rädd för så mycket men har inte fegheten att inse mina begränsningar. Kanske är det därför allt blåser på i ett alltför högt tempo, ty viljan att redan vara där får mig att inte leva dag för dag. Den flyktiga kärleken är ett narrspel. Jag är inte känslokall trots alla önskningar om det. När ljuset brinner i båda ändar är det trösterikt att leva i intensiv närhet till skapandet; hängivet, rusigt och flinande åt döden som Cornelis skrev till Nils Ferlin. Det är kanske dags att låta cynismen gå, den som alla älskar mig för... Eller ironin som får mig att klara verkligheten. Kanske är det jag som ska lära mig något idag.

Den -------- öresorten skar du fynd den som är lätt att frigöra ditt, varar besvärad och får i handlag med naturen.

Stega av utveckling är långsammare på --------, och denna gör den ett idealt att förlägga för de som söker en badstrandparadise som är färdig med de svänga kokosnöttreesna, waterfallsna och den lokala kulturen.

Mellan November och April är det torrt kryddar, även om vid April det finns tillfälliga hällregn. Perioden May till Oktober är det regnigt kryddar. Haven blir det ganska grova begränsande fartyget snubblar och färjor. Dykningsynlighet lider vanligt som väl.

Räcka för den tre timme ritten till --------, när där, transport liksom kortkort-skåpbilar väntar på. Den andra halvan av snubbla är mestadels på ferryboats, en scenic ritt som makes den ett angenämt snubblar till den huvudsakliga ön av -------- När där, det är lätt att fördjupa sig oneself i de lätta berlocken av --------. Den mest tuffa delen lämnar.

Det här låter lovande minsann. Ser fram emot grova hav med snubblande färjor, kortkort-bilar och att lämna den här tuffa delen bakom mig för att hitta oneself. Jag ska också se till att lida riktigt ordentligt när jag dyker bland waterfallsna. Not. Med er i såna fall som är kvar i det iskalla Ikea-landet. Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha.

Jag var bara inte gjord för dessa dar. En dag med mina tankar. Flygplats, nu järnvägsstation. Jag var gjord. Nu, intet mer. Jag låter mig luras gång på gång. Jag lurar mig själv med ord, fåfänga och flykt från verkligheten. Jag har troll i mitt huvud och en armé i min kropp. Det blir ingen ordning alls. Dessa dar är inte gjorda för mig.