La vérité vaut bien qu'on passe quelques années sans la trouver
För en vecka sedan förändrades mitt liv. För bara 7 dagar sen så fick jag svar på allt och det känns fantastiskt. Jag är så lycklig. Livet går i rätt riktning och snart flyttar vi till slutdestinationen. Så känns det. Sökandet är över och nu kan jag slå mig till ro. Kärleken till mitt livs kärlek och mina fina vänner är obeskrivlig. Tack.
Pääsky
Ibland är man minsann en vinnare av mått. För att vara exakt så är 146x79 cm av det ljuvligaste tyg nu mitt. Tyget heter Svalan men jag är nog en räv som kniper vinster i sista minut. Jag har planer för min fångst, och nöjd ska jag sitta och betrakta den från fåtöljen som ska kläs i svart Rosenfink från min favorittant Gudrun Sjödén. Svalan, rosenfinken och så jag, räven.
Eureka
Livet på Tjörn och fyra årstider senare men nu flyttar vi kärleken mot nya marker utan jakt och jag går kanske sönder av längtan innan klockan klämtar maj. Vi byter blåsig kust och saltvatten mot egen sjöstrand och jag undrar hur vår herrgård har det i snön, om det kanske fryser innan vi med stora hjärtan kommit för att värma. Jag önskar vi var hemma nu.
Livet på Tjörn
Såg iii feskmåva? He sged bönnmycke innan he flög tebagers öva vaann på andre sia veja. Ajja barn, je blir änna gaann på alle måvanne.
Oh, happy day
En vacker dag ska jag börja skriva här igen. Jag känner det på mig. Men inte idag. Imorgon.
Längtan
Jag har varit stencool, tuffast i stan i två månader men nu står jag inte ut. Det är bara sex dagar kvar. Och jag står inte ut. Alls. Och jag har nog inte varit så tuff när jag tänker efter men det behöver man faktiskt inte vara. Alls.
Oändlighetens stelfrusna kyss
Så reste jag hem till ett hem som inte fanns. Ibland tror jag att jag kanske är kvar på ön ändå, då när jag blundar och känner och minns. Gudarna ska veta att jag vill vara det. Med mig hem har jag ett glödande minne, fastpräntat på och inuti mig. Jag är rädd men bara för att jag är lycklig. Jag har gett upp alla försök att värja mig. Det kan vara det bästa som hänt en sån som jag. För jag har fastnat i oändligheten och där vill jag bliva kvar.
<3
oh I've never listened to
preachers or reverends
or the likes of it
and I haven't said prayers much
and I've dont been to church
not since I was a kid
I have never believed, no
but now I've started to worry,
Im all shaky and shivery
I am so insecure
because this time it's mad love
it's a crazy and true love
and I need to be sure
maybe I could believe
maybe I could believe
if I could please god,
now that I found him
can I keep him?
I'll be your sweetest child,
I'll quit all the lying
and decieving
you know I wouldn't survive
the loss or the pain
so please don't break
this girl again
Bangkok, baby!
Kalle, Tobias och jag fular oss på Khao San Road. Kalle skrek obscena ord från terassen. Det var roligt. Det är så livet är mest hela tiden. Nu. I tid och otid. Det är roligt.
Bild: www.likeisaidyes.com
High on life
Titta, titta så lycklig jag ser ut! Och jag ÄR det också! Tjohoo!
080909
Slow down, please slow down
I need to find peace, anywhere in me
I feel like Im under water struggeling to get air
I feel like Im lost in this body, trying to get inside my head
I wanna know, what Im thinking what Im feeling
What I want my life to be
I wanna know how I like plan to make things easier
For everyone but me
Tell me, please tell me
What to do, now that I know myself
Do you really think I could rely on this new person I have become
Do you really think I give a damn now that I can do whatever I want
Now I know, what Im thinking what Im feeling
What I want my life to be
Now I know how I like to make things easier
For everyone including me
www.resdagboken.se
"eilenna"
Those dancing days
Det är untz, untz, untz i hela min kropp. Tankar på högvarv och känslor på helspänn. Jag är glad, jag är lipig, jag är glad, jag gråter över en trebent jycke, jag är glad, jag inser vad jag har ställt till med, det gör mig glad, jag sörjer över att jag inte kan finnas vid Evas mage och lyssna på livet. Livet. Jag ska väl vara hemkommen då men inte här. Åh, liv. Vad ska det bli av mig? Jag är så glad. Den tillfälliga böligheten består av de gifter som håller på att lämna min kropp. Jag är äntligen fri. Aldrig mer kemiska substanser. Det kommer aldrig mer behövas. Untz, untz, untz. Jag är så färdig... jag återvänder aldrig hit. Kvar kan de få stanna som ska få sin beskärda del. Det är så, det har någon sagt. Någon som vet sa mig att allt kommer bli så bra. Den som såg dig in i ögonen och ljög kommer få sin beskärda del. Jag är tacksam nu, åh liv, jag är så tacksam. Jag hade aldrig blivit lycklig och aldrig kommit härifrån. Tacksam för viljan, kraften är på väg. För ett halvår sen hade jag inget av dem. På torsdag lämnar jag er alla för min resa i tid och rum. Har ni vägarna förbi Koh Lanta och kan den hemliga koden så hälsa på i min bungalow. Untz!
Vet du inte vem jag är?
Det var jippo i byn och för första gången kom det kändisar förbi och det skulle naturligtvis firas. Det bjöds på levande musik och mat efter allstar-matchen och gammeltjo i grannbyn. Det var trevligt som sig bör men så drack någon för mycket och rådissade en skyttekung som inte kunde förstå att någon inte ville följa med till hotellet och ha sex med en 49-åring. Gris. Efter det spårade allt ur. Kändisen stormade förnärmat iväg och lämnade ett skrattande fyllo efter sig, fyllot orsakade slagsmål och fyllot kommer inte riktigt ihåg hur hon kom hem annat än att det var med en klocka mindre på armen, blåslagna ben och en cykelkorg som aldrig lär återhämta sig. Jag hade gudomligt roligt dock. Kontentan är ändå att någon måste jobba ännu mer på att inte vara ironisk, att man inte ska gå på fester där drickan är i det närmaste gratis och att det kanske inte alltid är så lyckat att ha mobilen med sig ut. Det skulle kunna resultera i att fyllo ringer till fotbollsgalen pappa och att mamma till fyllo ringer femtioelva gånger dagen efter för att hon får för sig att fyllo kanske cyklat åt fel håll och blivit kidnappad av kändis. Bah, dumheter. Det får stå för fyllot.
Ibland gör man rätt. Lev med det.
Regnet hänger i luften och löven har börjat falla men jag är nästan inte kvar utan njuter av sommaren som varit och det som snart är nu. Midsommaren var den finaste någonsin med vänner och kärlek, havsdopp och strandfynd. Vidare mot Göteborg och en erfarenhet och vacker känsla rikare. Det har varit vansinniga roadtrips överallt och jag föll lite för Göteborg och andan och allt nytt. Jag är lite rädd och det killar i magen men jag kan inte sluta nu när det redan har dragit igång. Här skulle jag kunna bli djup men jag vet ju och det räcker. Ben & Jerrys i Örebro vill jag ha mera av liksom öl i parken i Malmö. Mycket vill ha mera. Jag kan bara ana. Och börja packa, än en gång. Snart. Snart.
Halleluja liksom
Igår lärde jag mig från den klokaste människan jag känner att ironi är underliggande ilska. Jag vet mycket nu. Att jag är trött på de som lägger ord i mun, som projicerar över sina svagheter på andra. På människor som inte skäms över sin snålhet. Det är ett skådespel som gör mig ont varje gång, för så ful kan väl verkligheten inte vara? Det är dags att tömma ryggsäcken.
Tunnelseende
Jag måste lära mig att balansera den sorg jag känner inför livet som varit, med det som faktiskt värmer mig. Den flykt jag försatte mig i alltför länge sedan börjar kännas uppenbar men får mig inte att stanna upp trots att jag vet att jag borde. Längtan efter något annat, något mer driver på. Jag är rädd för så mycket men har inte fegheten att inse mina begränsningar. Kanske är det därför allt blåser på i ett alltför högt tempo, ty viljan att redan vara där får mig att inte leva dag för dag. Den flyktiga kärleken är ett narrspel. Jag är inte känslokall trots alla önskningar om det. När ljuset brinner i båda ändar är det trösterikt att leva i intensiv närhet till skapandet; hängivet, rusigt och flinande åt döden som Cornelis skrev till Nils Ferlin. Det är kanske dags att låta cynismen gå, den som alla älskar mig för... Eller ironin som får mig att klara verkligheten. Kanske är det jag som ska lära mig något idag.
Babelfish någon?
Den -------- öresorten skar du fynd den som är lätt att frigöra ditt, varar besvärad och får i handlag med naturen.
Stega av utveckling är långsammare på --------, och denna gör den ett idealt att förlägga för de som söker en badstrandparadise som är färdig med de svänga kokosnöttreesna, waterfallsna och den lokala kulturen.
Mellan November och April är det torrt kryddar, även om vid April det finns tillfälliga hällregn. Perioden May till Oktober är det regnigt kryddar. Haven blir det ganska grova begränsande fartyget snubblar och färjor. Dykningsynlighet lider vanligt som väl.
Räcka för den tre timme ritten till --------, när där, transport liksom kortkort-skåpbilar väntar på. Den andra halvan av snubbla är mestadels på ferryboats, en scenic ritt som makes den ett angenämt snubblar till den huvudsakliga ön av -------- När där, det är lätt att fördjupa sig oneself i de lätta berlocken av --------. Den mest tuffa delen lämnar.
Det här låter lovande minsann. Ser fram emot grova hav med snubblande färjor, kortkort-bilar och att lämna den här tuffa delen bakom mig för att hitta oneself. Jag ska också se till att lida riktigt ordentligt när jag dyker bland waterfallsna. Not. Med er i såna fall som är kvar i det iskalla Ikea-landet. Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha.
My reflexes are slow
Jag var bara inte gjord för dessa dar. En dag med mina tankar. Flygplats, nu järnvägsstation. Jag var gjord. Nu, intet mer. Jag låter mig luras gång på gång. Jag lurar mig själv med ord, fåfänga och flykt från verkligheten. Jag har troll i mitt huvud och en armé i min kropp. Det blir ingen ordning alls. Dessa dar är inte gjorda för mig.
