Mitt indolenta jag

Allt medan melatoninet så sakteliga börjar inta min kropp så når idiotin oanade höjder. Av en ren slump, som så mycket annat, så inser jag att jag inte alls ska till Bryssel om 2 veckor. Jag ska dit om en. På min arbetsplats finns en urbota dum regel om att man endast får ansöka om ledighet minst 2 veckor innan. Och där skulle man kunna tro att mitt mod och min nyfunna reslust dog en smula men icke. Jag ska nog kunna göra det omöjliga och blidka chefen. Som hon gör, som hon säger. Men till Bryssel och min norrländska vän ska jag. Jag har saker att göra. Jag ska trotsa flygrädslan, låta solen smeka min kind på en uteservering, äta pommes i strut och kanske, kanske dricka körsbärsöl. Leva. Har jag tur blir det en tur till Paris med. Jag har ju redan köpt en nyckelring av Eiffeltornet så att jag ska slippa göra det där. Framförhållning mina vänner. Det vore bedrägeri om jag använde den innan jag varit där.
DET vore dumt. Också.