Mitt indolenta jag

Jag kom hem halv fem, fåglarna hade börjat vakna och skogen nära mitt hem tedde sig inte så farlig utan sina elljus som jag trodde. Det är så fantastiskt mycket som inte är som man tror. Människor man förväntar sig vara lojala mot någon annan visar plötsligt nya sidor. Jag var rädd att jag skulle behöva förklara min ensamhet för alla men de visste redan. Såklart. Det var inte till min nackdel. Tack. Det blev en händelserik afton. Jag känner mig tom som alltid efter berusade äventyr. Kontrasten mot att ha känt sig så levande några timmar innan har den effekten på mig. Ännu har jag inte all den energi som livet börjat kräva. Men jag kommer igen, det gör jag alltid. Jag har sovit hela dagen med undantag för när 1:a Maj-tåget tog sin runda förbi mitt sovrumsfönster. Jag drog mig upp från sängen för att räkna deltagarna. De var fyra stycken i år. Fem om man räknar mannen med hunden. Depraverande. Precis som jag. Idag.