Mitt indolenta jag

Jag packar men borde packa mer. Tankar som legat i dvala pickar på minnet och rör upp gamla tankar så då och då kommer jag av mig. Överallt gör sig saker som brukade vara våra påminda när jag bara vill ha bort dom och lägga locket på. Jag fick ett nervöst leende från en människa jag inte sett le mot mig på år och dagar. Jag trodde nästan att han var borta för alltid. Snart får alla som dom vill och pingstkyrkans loppis ett halvt hem att sälja. Jag vill inte bli påmind om någonting från mitt gamla liv. Det är ju nu nu. Om 4 dagar stänger jag dörren för gott.


Jag föll men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat - kom
Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte: om jag dör blir det för detta leende jag dog

Och jag minns jag såg ner ifrån en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig
Du var inte där för mig

Jag föll som att jag trodde att jag var
Beskyddad av dig - ja, osårbar
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
Men halvvägs i luften såg jag - att du hade ändrat dig
För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte om jag dör blir det för detta leende jag dog

Och jag minns jag såg ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig
Du var inte där för mig Du var inte där för mig

Du var inte där för mig