Mitt indolenta jag

Jag arbetar natt nu. Det är inga problem att hålla sig vaken 10 timmar när alla andra sover. Nackdelen är kanske att man sitter klarvaken vid aviga tider och får alternera mellan att umgås med störda katter eller sovande sällskap de 4 nätter i veckan man är ledig. Det gör naturligtvis ingenting när det är tjugotvå timmar och sjutton minuter till den finaste löningen det här kvarteret skådat. Kanske gör också tanken på mitt blivande storhetsvansinne det lite enklare att uthärda alla spöken och gamla vålnader som vandrar omkring på samma tider som jag. När jag mot bättre vetande försöker få mina nya kollegor att berätta historierna för mig så skrockar de bara och drar lite menande på munnen och säger att de allra flesta är goda. Det som skrämmer mig mest är varför jag vill veta något om något som jag inte vill veta något om. Jag antar att jag får veta tids nog. Det skrämmer mig också.