Mitt indolenta jag

Jag tog min silvergrå missil och körde norrut efter att ha lämnat av Mis-fis i skogen två kåddebollar fattigare. Sirli la sig nöjt tillrätta i buren men såg till att utföra nummer två när det var 30 mil kvar på vår lilla roadtrip. En inte lika nöjd matte fick använda sina nyinköpta ansiktsservetter till att ta hand om det hela. Väl framme gjorde Siri en överraskande entré då hon alldeles ensam fick det tvivelaktiga nöjet att möta sina ovetande nya ägare då den gamla ringde på dörren och gömde sig bakom en gran. (egentligen en en men en gran gjorde sig bättre i skrift än en en) För att mildra chocken överlämnades även den dyraste jävla whiskyn systembolaget hade vilket funkade. Det vill säga ända till morgonen därpå då Siri bestämde sig för att bli den kåtaste katten på gården. Det blev inte bättre av att hon var fortsatt orolig i sin lilla mage och gjorde en nummer tre (för er som inte vet vad en nummer 3 är kan jag ju avslöja att det är en blandning av 1 och 2) ungefär 30 cm upp på ett köksskåp, hur nu det lyckades, och lite senare kräkte ur sig det som fanns kvar i den lilla magen på mammas äkta matta i vardagsrummet. Bortser man från dessa petitesser så lyckades denna chansning bättre än förväntat, gammelkatten verkade ta det med ro trots att hon är fruktad bland de andra på gården. Argbiggan - surhaggan alltså oavgjort. Misen däremot hamnade i underläge direkt bland bestarna i Obygd och måste hämtas hem imorgon med livet i behåll men stoltheten något tilltufsad. Eller avknipsad beroende på vilket humör man är på. Mitt är synnerligen gott en natt som denna ty jag har flyttat flera meter in i Skåne. Jag längtar efter sommaren för den leder mig till hösten. Vart hösten leder mig vet ingen. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.