Mitt indolenta jag

Ibland blir jag trött och grinig. Då undrar jag till exempel saker som varför vissa företag eller andra med vinstintresse inte tar och lägger lite pengar på nån expert på marknadsföring.

Det har öppnat en ny affär i den djefla grannstaden. Vad menar dom egentligen? Får man pengarna tillbaka bara när personalen är otrevlig? Människohandel?


Det här kommunala bolaget borde kanske tänkt lite mer på initialerna, eller vad säger ni Alvesta Renhållnings AB? Jag tänker INTE dra världens dåligaste (språk) skämt om att det är just i Alvesta också som... nä.



Dagen började såklart inte alls så här grinigt. Den började alldeles underbart på en filt vid sjön med E och livsfarliga änder och årets premiärdopp. För tårna. Sen gick vi på ett företag som väljer att marknadsföra sig med rumpor. E skulle köpa ramar och jag kramar. Jag försökte förgäves få E att köpa Ribba. Till slut blev HON grinig och sa att hon inte alls det tänkte köpa Bånge. Men jag förstår henne. Hon hade precis öppnat ett paket med samma iver som ett barn på julafton bara för att upptäcka att gratis-trosorna hon tackade nej till förra veckan av en telefonförsäljare kommit till henne i onesize och med en inbetalningslapp. Imorgon ska jag ge henne det här: