Mitt indolenta jag

I natt satt jag och skrev tills fingrarna blödde och ögonen sved. Jag skrev och skrev tills månen ville sova och solen var en glödande apelsin. Jag ville fullfölja, slutföra och när jag var färdig stängde jag ner det skrivna utan att spara men med vetskapen om att jag var färdig med känslorna som bränts och varit tänkta tusen gånger. Efter att ha kommit på pränt så var det inte längre viktigt, det onda hade inte ett mål för sina avsikter utan förlöstes sakta när jag läste igenom, gång på gång, medan saltet blandades med tro istället för otro. It ends today. Så tänkte jag. Nu är det så. Tankens kraft.