Think different
Min pappa är snäll. Jag är hans favoritdotter. Han har bara en men ändå. Han brukar sända mig små tänkvärda ord att finurla på.
"Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mera innehåll
än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din"
Dagen idag var fin. Den började med en promenad i skogen. Mina ben går utav sig själv nu. Med mig hade jag ett syrligt äpple. Det är viktigt att mina Granny Smith-äpplen är just det. Syrliga. Jag åker 6 mil för att få tag på de godaste. Enkel resa. Det värsta som finns är att ta en tugga och få något som smakar... äpple-mos i munnen. Muffe fick också följa med fastän han ska pinka på vartenda träd i hela skogen. Ibland får mina röster i huvudet följe av Damien, Joni och kanske Ani i lurarna men lika gärna lyssnar jag på ingenting mer än det naturen vill att jag ska höra. Helt plötsligt lägger man sig själv åt sidan och upptäcker att det finns fåglar också och lyktstolpar som luktar tjära. Jag tycker om att inse det. Jag tycker om att jag går runt där och ler helt fånigt för mig själv. Häromdagen stod två rådjur ett par meter ifrån mig. De ville inte alls prata en stund. Jag brukar vinka åt kor också. Man blir sån när man växer upp i innerstan. Kanske. Helt säkert är att jag föddes på fel plats. Jag vill vara nära naturen. Man struntar liksom i saker. Är man lite wild and crasy tar man inte ens på sig bh utan låter brösten hoppa runt lite som dom vill på morgonpromenaderna. Dom kommer inte så långt i alla fall.
